Att sprida sin skrivkonst

 

Den svenska deckarvågen som blivit uppmärksammad även internationellt har bidragit till att många svenskar går med författardrömmar. Skrivandet som konstform är lite annorlunda i sin form och utövande till skillnad från mycket annan konst. Det är möjligen i större utsträckning ett skapande som sker i ensamhet och där många av hobbyförfattarna sällan får möjlighet att synas. Till skillnad från exempelvis måleri och skulptering  så är det svårare att visa upp sin konst eftersom att det tar längre tid för publiken att ta in ditt uttryck.

Den kortaste vägen att nå ut med sin uttryck är via så kallad egenutgivning. Det innebär att författaren själv bekostar formgivning och utgivning av sitt verk och själv ansvarar för att sprida verket, här är ett exempel. Att bli egenutgivare möjliggör också att kunna göra författaruppläsningar och synas för sin publik i och med att man har sin konst för beskådan. Egenutgivandet kan också resultera i att något bokförlag får upp ögonen för dig och vill ge ut din litteratur. Eller så är det kanske är något som du främst vill göra för dig själv och ge till vänner och bekanta?

Men den ultimata drömmen för många är att bli utgiven på förlag. Det är en bekräftelse på att andra ser en verklig talang i ditt konstutövande och att det troligen finns fler som skulle göra det också i den tilltänkta publiken. Men för de allra flesta innebär detta en lång resa av refuseringar innan någon möjligen ser din potential. En låten tröst på vägen att kanske att även mycket framgångsrika svenska författare som Astrid Lindgren och Camilla Läckberg var tvungna att skicka många manus innan någon förlag såg potentialen. Med andra ord så är det ett rätt gott sällskap att befinna sig i.